Browse Wiki & Semantic Web

Jump to: navigation, search
Http://dbpedia.org/resource/Prosopopoeia
  This page has no properties.
hide properties that link here 
  No properties link to this page.
 
http://dbpedia.org/resource/Prosopopoeia
http://dbpedia.org/ontology/abstract التشخيص أو التجسيد (بالانجليزية Prosopopoeالتشخيص أو التجسيد (بالانجليزية Prosopopoeia) هي أداة بلاغية يتواصل فيها المتكلم أو الكاتب مع الجمهور من خلال التحدث كشخص أو كائن آخر. مصطلح حرفي مشتق من الجذور اليونانية prósopon «الوجه والشخص»، و poiéin «لجعل، للقيام»، ويسمى أيضا تجسيد. تستخدم Prosopopoeiae في الغالب لإعطاء وجهة نظر أخرى حول الإجراء الموصوف. لإعطاء وجهة نظر أخرى حول الإجراء الموصوف. , La prosopopée (substantif féminin), du greLa prosopopée (substantif féminin), du grec πρόσωπον prosôpon (face, figure) et ποιέω poiéô (faire, fabriquer) est une figure de style qui consiste à faire parler un mort, un animal, une chose personnifiée, une abstraction. Elle est proche de la personnification, du portrait et de l'éthopée. En rhétorique, lorsqu'elle fait intervenir l'auteur, qui semble introduire les paroles de l'être fictif, on la nomme la sermocination.être fictif, on la nomme la sermocination. , Prosopopöie (griech. προσωποποιία, prosōpoProsopopöie (griech. προσωποποιία, prosōpopoiía; prɒsəʊpəʊˈpiːə) ist ein rhetorisches Mittel, bei dem ein Redner oder Schriftsteller sich dem Publikum mitteilt, indem er als eine andere Person oder ein anderes Objekt spricht. Der Begriff leitet sich wörtlich von den Altgriechischen Wurzeln prósopon "Gesicht, Person" und poiéin "machen, tun" ab und wird auch als Personifikation bezeichnet. Die Prosopopöie wird zumeist angewendet, um eine andere Perspektive auf eine beschriebene Handlung zu geben. In Ciceros Pro Caelio zum Beispiel spricht Cicero als Appius Claudius Caecus, ein strenger alter Mann. Dies dient dazu, die Handlungen des Klägers aus der "antiken" Perspektive zu schildern. Prosopopöie können auch verwendet werden, um den Redner zu entlasten, indem ein ungünstiger Standpunkt auf die Schultern eines imaginären Stereotyps gelegt wird. Die Reaktionen des Publikums richten sich dann eher auf diese Figur als auf den Kommunikator selbst. Dieser Begriff bezieht sich auch auf eine Redewendung, in der einem Tier oder einem unbelebten Gegenstand menschliche Eigenschaften zugeschrieben werden oder in anthropomorpher Sprache von ihm gesprochen wird. Quintilian schreibt über die Macht dieser Redefigur, „die Götter vom Himmel zu holen, die Toten zu beschwören und den Städten und Staaten eine Stimme zu geben“.Städten und Staaten eine Stimme zu geben“. , La prosopopea (προσωποποιία, 'personificazLa prosopopea (προσωποποιία, 'personificazione', dal greco antico prósopon, 'persona', e poiéo, 'faccio') è una figura retorica basata sulla personificazione di oggetti inanimati o di astrazioni, come la Patria o la Gloria. È prosopopea anche il dar voce a persone defunte. È associabile alla favola, componimento breve in cui si dà voce ad animali o oggetti.ve in cui si dà voce ad animali o oggetti. , 擬人法(ぎじんほう、または活喩法、(ギリシャ語:προσωποποιία, Pros擬人法(ぎじんほう、または活喩法、(ギリシャ語:προσωποποιία, Prosopopoeia, 「面」「人」「作ること」の意味)とは、狭義には、動物あるいは生命のない物体に人間の特性を持たせる、または、擬人観の言葉で語る修辞技法のこと。クインティリアヌスは擬人法の力について、「神々を天上から下ろし、死者を蘇らせ、町や国に声を与える」と述べている。 * Th' expense of spirit in a waste of shameIs lust in action; and, till action, lustIs perjured, murd'rous, bloody, full of blame,Savage, extreme, rude, cruel, not to trust;Enjoyed no sooner but despised straight;Past reason hunted, and no sooner had,:Past reason hated, as a swallowed bait.-- ウィリアム・シェイクスピア『ソネット集』129(太字部分では「lust(情欲)」が擬人化されている)イクスピア『ソネット集』129(太字部分では「lust(情欲)」が擬人化されている) , A prosopopoeia (Greek: προσωποποιία, /prɒsA prosopopoeia (Greek: προσωποποιία, /prɒsoʊpoʊˈpiːə/) is a rhetorical device in which a speaker or writer communicates to the audience by speaking as another person or object. The term literally derives from the Greek roots prósopon "face, person", and poiéin "to make, to do;" it is also called personification. Prosopopoeiae are used mostly to give another perspective on the action being described. For example, in Cicero's Pro Caelio, Cicero speaks as Appius Claudius Caecus, a stern old man. This serves to give the "ancient" perspective on the actions of the plaintiff. Prosopopoeiae can also be used to take some of the load off the communicator by placing an unfavorable point of view on the shoulders of an imaginary stereotype. The audience's reactions are predisposed to go towards this figment rather than the communicator himself. This term also refers to a figure of speech in which an animal or inanimate object is ascribed human characteristics or is spoken of in anthropomorphic language. Quintilian writes of the power of this figure of speech to "bring down the gods from heaven, evoke the dead, and give voices to cities and states" (Institutes of Oratory [see ref.]).tates" (Institutes of Oratory [see ref.]). , Prozopopeja, fictio personae - odautorskieProzopopeja, fictio personae - odautorskie wprowadzenie w obręb wypowiedzi stanowiących pozorny cytat słów tych, którzy nie mogą rzeczywiście wypowiedzieć się w danej sprawie - zmarłych, nieobecnych, a nawet (poprzez personifikację) przedmiotów, zwierząt, zjawisk i pojęć. Prozopopeja znana jest z klasycznych ujęć retoryki - jej funkcją w przemowie jest kreacja fikcyjnych oponentów i sprzymierzeńców mówcy, co ma ułatwić mu prowadzenie argumentacji.co ma ułatwić mu prowadzenie argumentacji. , Una prosopopeia (grec: προσωποποιία, de prUna prosopopeia (grec: προσωποποιία, de prósopon "cara, persona", i poiéin "fer") és un dispositiu retòric pel qual s’atorga qualitats humanes a un concepte, un objecte o un ésser no humà. També s'aplica per designar un parlant o escriptor que es comunica amb la seva audiència parlant com una altra persona o com un objecte. També s’anomena personificació. La prosopopeia s'usa majoritàriament per donar una altra perspectiva en el fet descrit. Per exemple, a l'obra de Ciceró Pro Caelio, Ciceró parla com a Appius Claudius Caecus, un home vell i sever. Això li serveix per donar una perspectiva "antiga" en les accions del demandant. Les prosopopeies es poden usar també per treure-li pes al comunicador i col·locar un punt de vista desfavorable sobre l'esquena d'un estereotip imaginari. Es predisposa així que les reaccions de l'audiència vagin cap aquesta ficció en comptes de vers el propi comunicador.ó en comptes de vers el propi comunicador. , Bij een prosopopee (ook wel sermonicatio oBij een prosopopee (ook wel sermonicatio of personificatio) legt de auteur zijn woorden, in directe rede, in de mond van een derde persoon. Dit stijlmiddel beoogt ofwel enige pathos, ofwel het tactisch voordeel dat de auteur niet de verantwoordelijkheid hoeft op te nemen voor deze woorden. Een voorbeeld: Nam quid putamus illos dicturos, si hoc iudicaritis? Nonne omnes hac utentur oratione: (...)(Want wat denken we dat zij zullen zeggen, indien jullie zo zullen vonnissen? Zullen ze niet allemaal als volgt spreken: (...))ze niet allemaal als volgt spreken: (...)) , Prosopopoeia, grekiska προσωποποιία, även Prosopopoeia, grekiska προσωποποιία, även prosopoea eller prosopopeia, latin confirmatio, är en figur inom retoriken som innebär att man, för att stödja sin åsikt, åberopar ett vittne som inte finns tillgängligt. Det kan vara en icke närvarande person, till exempel en anfader, en folkgrupp, kommande generationer, eller ett djur eller ett ting eller naturen. Prosopopoeia kan vara en underavdelning till alla retorikens fyra huvudtroper eftersom den bygger på både kvantitet, motsats, likhet och närhet. Genom tiderna har olika retoriker distingerat mellan att å ena sidan ge själ åt ett djur eller ett ting och låta det tala och få mänskliga egenskaper och att å andra sidan ge röst åt en person som inte är närvarande. I de fall prosopopoeia innebär att karakterisera en person som inte är närvarande, används ofta antingen en person som är död eller en person som är främmande för den egna kulturen och som därmed kan bidra med ett annat perspektiv.därmed kan bidra med ett annat perspektiv.
http://dbpedia.org/ontology/thumbnail http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/Hey.diddle.diddle.jpeg?width=300 +
http://dbpedia.org/ontology/wikiPageExternalLink http://www.usccb.org/bible/sirach/24 + , https://web.archive.org/web/20090216195451/http:/honeyl.public.iastate.edu/quintilian/9/chapter2.html%2330 + , http://www.litencyc.com/php/stopics.php%3Frec=true&UID=1734 + , http://www.usccb.org/bible/jeremiah/47 +
http://dbpedia.org/ontology/wikiPageID 2916422
http://dbpedia.org/ontology/wikiPageInterLanguageLink http://eu.dbpedia.org/resource/Prosopopeia +
http://dbpedia.org/ontology/wikiPageLength 4691
http://dbpedia.org/ontology/wikiPageRevisionID 1033879014
http://dbpedia.org/ontology/wikiPageWikiLink http://dbpedia.org/resource/Sirach + , http://dbpedia.org/resource/Personification + , http://dbpedia.org/resource/Quintilian + , http://dbpedia.org/resource/Pro_Caelio + , http://dbpedia.org/resource/Character_mask + , http://dbpedia.org/resource/Rhetorical_device + , http://dbpedia.org/resource/Cooper_Union_speech + , http://dbpedia.org/resource/Tort + , http://dbpedia.org/resource/Abraham_Lincoln + , http://dbpedia.org/resource/New_York_Yankees + , http://dbpedia.org/resource/Deuterocanonical_books + , http://dbpedia.org/resource/Jury + , http://dbpedia.org/resource/Anthropomorphism + , http://dbpedia.org/resource/Category:Figures_of_speech + , http://dbpedia.org/resource/File:Hey.diddle.diddle.jpeg + , http://dbpedia.org/resource/Category:Rhetoric + , http://dbpedia.org/resource/Slavoj_%C5%BDi%C5%BEek + , http://dbpedia.org/resource/Miller_Huggins + , http://dbpedia.org/resource/Bible + , http://dbpedia.org/resource/Yogi_Berra + , http://dbpedia.org/resource/William_Shakespeare + , http://dbpedia.org/resource/United_States_Senator + , http://dbpedia.org/resource/Homicide + , http://dbpedia.org/resource/Ancient_Greek_language + , http://dbpedia.org/resource/John_Edwards +
http://dbpedia.org/property/wikiPageUsesTemplate http://dbpedia.org/resource/Template:IPAc-en + , http://dbpedia.org/resource/Template:Distinguish + , http://dbpedia.org/resource/Template:Citation_needed + , http://dbpedia.org/resource/Template:Transl + , http://dbpedia.org/resource/Template:Lang-grc-gre + , http://dbpedia.org/resource/Template:Reflist + , http://dbpedia.org/resource/Template:Quote +
http://purl.org/dc/terms/subject http://dbpedia.org/resource/Category:Rhetoric + , http://dbpedia.org/resource/Category:Figures_of_speech +
http://purl.org/linguistics/gold/hypernym http://dbpedia.org/resource/Device +
http://www.w3.org/ns/prov#wasDerivedFrom http://en.wikipedia.org/wiki/Prosopopoeia?oldid=1033879014&ns=0 +
http://xmlns.com/foaf/0.1/depiction http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/Hey.diddle.diddle.jpeg +
http://xmlns.com/foaf/0.1/isPrimaryTopicOf http://en.wikipedia.org/wiki/Prosopopoeia +
owl:differentFrom http://dbpedia.org/resource/Prosopography +
owl:sameAs http://ar.dbpedia.org/resource/%D8%AA%D8%B4%D8%AE%D9%8A%D8%B5_%28%D8%AA%D8%AC%D8%B3%D9%8A%D8%AF%29 + , http://ca.dbpedia.org/resource/Prosopopeia + , http://dbpedia.org/resource/Prosopopoeia + , http://de.dbpedia.org/resource/Prosopop%C3%B6ie + , http://io.dbpedia.org/resource/Prozopopeo + , http://nl.dbpedia.org/resource/Prosopopee + , http://no.dbpedia.org/resource/Prosopopeia + , http://www.wikidata.org/entity/Q13409844 + , https://global.dbpedia.org/id/MMoD + , http://oc.dbpedia.org/resource/Prosopop%C3%A8ia + , http://gl.dbpedia.org/resource/Prosopopea + , http://fr.dbpedia.org/resource/Prosopop%C3%A9e + , http://rdf.freebase.com/ns/m.08ccv3 + , http://pl.dbpedia.org/resource/Prozopopeja + , http://it.dbpedia.org/resource/Prosopopea + , http://sv.dbpedia.org/resource/Prosopopoeia + , http://ja.dbpedia.org/resource/%E6%93%AC%E4%BA%BA%E6%B3%95 +
rdf:type http://dbpedia.org/ontology/Device +
rdfs:comment Prosopopöie (griech. προσωποποιία, prosōpoProsopopöie (griech. προσωποποιία, prosōpopoiía; prɒsəʊpəʊˈpiːə) ist ein rhetorisches Mittel, bei dem ein Redner oder Schriftsteller sich dem Publikum mitteilt, indem er als eine andere Person oder ein anderes Objekt spricht. Der Begriff leitet sich wörtlich von den Altgriechischen Wurzeln prósopon "Gesicht, Person" und poiéin "machen, tun" ab und wird auch als Personifikation bezeichnet. wird auch als Personifikation bezeichnet. , التشخيص أو التجسيد (بالانجليزية Prosopopoeالتشخيص أو التجسيد (بالانجليزية Prosopopoeia) هي أداة بلاغية يتواصل فيها المتكلم أو الكاتب مع الجمهور من خلال التحدث كشخص أو كائن آخر. مصطلح حرفي مشتق من الجذور اليونانية prósopon «الوجه والشخص»، و poiéin «لجعل، للقيام»، ويسمى أيضا تجسيد. تستخدم Prosopopoeiae في الغالب لإعطاء وجهة نظر أخرى حول الإجراء الموصوف. لإعطاء وجهة نظر أخرى حول الإجراء الموصوف. , Prozopopeja, fictio personae - odautorskieProzopopeja, fictio personae - odautorskie wprowadzenie w obręb wypowiedzi stanowiących pozorny cytat słów tych, którzy nie mogą rzeczywiście wypowiedzieć się w danej sprawie - zmarłych, nieobecnych, a nawet (poprzez personifikację) przedmiotów, zwierząt, zjawisk i pojęć. Prozopopeja znana jest z klasycznych ujęć retoryki - jej funkcją w przemowie jest kreacja fikcyjnych oponentów i sprzymierzeńców mówcy, co ma ułatwić mu prowadzenie argumentacji.co ma ułatwić mu prowadzenie argumentacji. , Una prosopopeia (grec: προσωποποιία, de prUna prosopopeia (grec: προσωποποιία, de prósopon "cara, persona", i poiéin "fer") és un dispositiu retòric pel qual s’atorga qualitats humanes a un concepte, un objecte o un ésser no humà. També s'aplica per designar un parlant o escriptor que es comunica amb la seva audiència parlant com una altra persona o com un objecte. També s’anomena personificació.n objecte. També s’anomena personificació. , Bij een prosopopee (ook wel sermonicatio oBij een prosopopee (ook wel sermonicatio of personificatio) legt de auteur zijn woorden, in directe rede, in de mond van een derde persoon. Dit stijlmiddel beoogt ofwel enige pathos, ofwel het tactisch voordeel dat de auteur niet de verantwoordelijkheid hoeft op te nemen voor deze woorden. Een voorbeeld: Nam quid putamus illos dicturos, si hoc iudicaritis? Nonne omnes hac utentur oratione: (...)(Want wat denken we dat zij zullen zeggen, indien jullie zo zullen vonnissen? Zullen ze niet allemaal als volgt spreken: (...))ze niet allemaal als volgt spreken: (...)) , La prosopopea (προσωποποιία, 'personificazLa prosopopea (προσωποποιία, 'personificazione', dal greco antico prósopon, 'persona', e poiéo, 'faccio') è una figura retorica basata sulla personificazione di oggetti inanimati o di astrazioni, come la Patria o la Gloria. È prosopopea anche il dar voce a persone defunte. È associabile alla favola, componimento breve in cui si dà voce ad animali o oggetti.ve in cui si dà voce ad animali o oggetti. , La prosopopée (substantif féminin), du greLa prosopopée (substantif féminin), du grec πρόσωπον prosôpon (face, figure) et ποιέω poiéô (faire, fabriquer) est une figure de style qui consiste à faire parler un mort, un animal, une chose personnifiée, une abstraction. Elle est proche de la personnification, du portrait et de l'éthopée. En rhétorique, lorsqu'elle fait intervenir l'auteur, qui semble introduire les paroles de l'être fictif, on la nomme la sermocination.être fictif, on la nomme la sermocination. , A prosopopoeia (Greek: προσωποποιία, /prɒsA prosopopoeia (Greek: προσωποποιία, /prɒsoʊpoʊˈpiːə/) is a rhetorical device in which a speaker or writer communicates to the audience by speaking as another person or object. The term literally derives from the Greek roots prósopon "face, person", and poiéin "to make, to do;" it is also called personification.to do;" it is also called personification. , Prosopopoeia, grekiska προσωποποιία, även Prosopopoeia, grekiska προσωποποιία, även prosopoea eller prosopopeia, latin confirmatio, är en figur inom retoriken som innebär att man, för att stödja sin åsikt, åberopar ett vittne som inte finns tillgängligt. Det kan vara en icke närvarande person, till exempel en anfader, en folkgrupp, kommande generationer, eller ett djur eller ett ting eller naturen. Prosopopoeia kan vara en underavdelning till alla retorikens fyra huvudtroper eftersom den bygger på både kvantitet, motsats, likhet och närhet.åde kvantitet, motsats, likhet och närhet. , 擬人法(ぎじんほう、または活喩法、(ギリシャ語:προσωποποιία, Pros擬人法(ぎじんほう、または活喩法、(ギリシャ語:προσωποποιία, Prosopopoeia, 「面」「人」「作ること」の意味)とは、狭義には、動物あるいは生命のない物体に人間の特性を持たせる、または、擬人観の言葉で語る修辞技法のこと。クインティリアヌスは擬人法の力について、「神々を天上から下ろし、死者を蘇らせ、町や国に声を与える」と述べている。 * Th' expense of spirit in a waste of shameIs lust in action; and, till action, lustIs perjured, murd'rous, bloody, full of blame,Savage, extreme, rude, cruel, not to trust;Enjoyed no sooner but despised straight;Past reason hunted, and no sooner had,:Past reason hated, as a swallowed bait.-- ウィリアム・シェイクスピア『ソネット集』129(太字部分では「lust(情欲)」が擬人化されている)イクスピア『ソネット集』129(太字部分では「lust(情欲)」が擬人化されている)
rdfs:label Prosopopoeia , Prosopopeia , تشخيص (تجسيد) , Prosopopee , Prosopopée , Prosopopöie , Prosopopea , Prozopopeja , 擬人法
hide properties that link here 
http://dbpedia.org/resource/Prosopopeia + http://dbpedia.org/ontology/wikiPageRedirects
http://dbpedia.org/resource/Prosopopeia + , http://dbpedia.org/resource/Personification + , http://dbpedia.org/resource/Pierce_Penniless + , http://dbpedia.org/resource/Anthropomorphism + , http://dbpedia.org/resource/Cooper_Union_speech + , http://dbpedia.org/resource/Glossary_of_rhetorical_terms + , http://dbpedia.org/resource/English_Renaissance_theatre + , http://dbpedia.org/resource/The_Highland_Lute + , http://dbpedia.org/resource/The_Dream_Shall_Never_Die + , http://dbpedia.org/resource/List_of_Greek_and_Latin_roots_in_English/P + , http://dbpedia.org/resource/Innamorati + , http://dbpedia.org/resource/Barbara_Johnson + , http://dbpedia.org/resource/Marcus_Marius_Gratidianus + , http://dbpedia.org/resource/Appius_Claudius_Caecus + , http://dbpedia.org/resource/Consolation + , http://dbpedia.org/resource/Character_mask + , http://dbpedia.org/resource/Eurymedon_vase + , http://dbpedia.org/resource/Sleeping_Ariadne + http://dbpedia.org/ontology/wikiPageWikiLink
http://en.wikipedia.org/wiki/Prosopopoeia + http://xmlns.com/foaf/0.1/primaryTopic
http://dbpedia.org/resource/Prosopopoeia + owl:sameAs
 

 

Enter the name of the page to start semantic browsing from.